Emilies gåva : en bok om Löfstad slott
Inbunden bok. Östergötlands länsmuseum. 2010. 204 sidor.
Gott skick.
"Jag har velat för alla tider bevara ett minne från äldre dagar, då ett s.k. slottsliv levdes på de större egendomarna, och ett exempel på ett verkligt hem, som med pietet sammanbragts under ett sekel med dess varierande smakriktningar inom ramen av ett slott från Sveriges stormaktstid, och i vilket hem flera släktled levat och verkat”
Efter faderns död 1902 övertog Emilie skötseln av Löfstad, som hon drev fram till sin död.
Under sin tid blev hon känd och uppskattad för sitt stora intresse för de underlydande och deras välbefinnande samt hjälpsamhet mot sjuka och behövande.
Hon var även mycket trädgårdsintresserad och planerade mycket noga den för samtiden, mycket informella borggårdsplanteringen.
År 1926 avled Emelie på Löfstad slott. Hon blev den sista av åtta generationer på slottet. Hon hade inte hade några barn. och testamenterade istället slottet till Östergötlands museum och Riddarhuset.
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789185908820
- Titel
- Emilies gåva : en bok om Löfstad slott
- Författare
- Gärdeman, Maria
- Förlag
- Östergötlands länsmuseum
- Utgivningsår
- 2010
- Omfång
- 204 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 210 x 280 mm Ryggbredd 23 mm
- Vikt
- 1161 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ett gammalt slott, vackert beläget på en höjd, som gått i arv i generationer, ända sedan 1600-talet. Bilder tonar fram av en dunkel slottsvind, där kistor och koffertar trängs, täckta av lager av damm och spindelväv. I dem förvaras gamla kläder som bevarats för kommande generationer. De minner om svunna tider, storslagna fester och hemska krig, om glädje och sorg, vardag och fest.
Men tyvärr - så är det inte på Löfstad. Vinden står öde och tom. Dräktsamlingen är sorgligt liten för att tillhöra ett slott som gått i arv sedan 1600-talet, även om branden 1750 förklarar en del. Men inte heller från tiden efter branden finns särskilt mycket kläder bevarade. Enligt traditionen bland personal och guider på Löfstad ska sista ägarinnan fröken Emilie Piper ha beordrat att hennes kläder av hygieniska skäl skulle brännas efter hennes död och hennes syster Sophie Nordenfalk lät också rens bort en hel del föremål efter systern bortgång. Anledningarna till denna medvetna gallring är säkert flera. (Maria Gärdeman i sin artikel "Som man är klädd blir man hädd - dräkter och accessoarer i Löfstads skåp och lådor")
![I nöd och lust : [dass och lusthus till nytta och nöje]](https://dez1v4fbcawql.cloudfront.net/product/769021/10933275/618991b05d3c4.jpg)
